GASTROSKOPI OCH MAGSÅR
Veterinär undersöker magens inre med ett så kallat gastroskop.
Gastroskopet består av en böjlig slang som leds ner till magsäcken genom näshålan och svalget.
Magsår är ett tillstånd som beskriver en erosion av magslemhinnan, det finns två olika syndrom (squamous magsår och glandulär magsår) och hästen kan ha en eller båda av dom.
Alla hästar kan få magsår och det är ett vanligt problem.
Vi vet inte alla orsakerna varför hästen får magsår, speciellt orsakerna till glandulär magsår undersökts fortfarande.
Diet
Då hästar är skapta för ett kontinuerligt intag av gräs så utsöndrar cellerna syra i hästens magsäck hela tiden. Syran används för att bryta ner grovfodret och börja ta vara på näringen. När hästar utsätts för långa perioder utan mat som neutraliserar magsyran så kan detta leda till magsår.
Stress
Olika former av stress kan leda till problem, t.ex. stationärvård på djursjukhus, transport, miljöbyte eller bara att bästa hagkompisen har flyttat.
Motion
Vid motion, speciellt över hinder eller i höga farter, så pressas magsyra uppåt från den nedre delen av magsäcken till den övre. Där finns det en annan sorts slemhinna som inte tål magsyra. Detta problem uppstår lättare om hästen har fråntagits sitt grovfoder innan motionspasset.
Symtomen kan variera mycket t.ex:
-
beteende förändringar såsom ovilja till arbete, protesterar mot skänkeln, ogillar att få gjorden dragen
-
dålig aptit
-
matt hårrem
-
nedsatt prestation
-
viktförlust
En del hästar visar även andra symtom som t.ex. tandgnissel, ökad salivering och/eller lindrig kolik.
Man ställer diagnos genom att göra en gastroskopi, det vill säga att man går ner med en kamera i magsäcken för att undersöka slemhinnan. Innan gastroskopi måste magsäcken vara tom. Hästen ska vara utan foder 16 timmar och utan vatten 2-4 timmar före gastroskopi.
Det finns idag speciell magsårsmedicin framtagen för hästar. Vid lindriga sår kan det ibland räcka med förändringar i vardagen för att såren ska läka (ändrade stall och utfodringsrutiner). Magsår i squamous delen läker vanligtvis fortare jämfört med glandulära sår.